Man kan gå tre, fyra år på akademin,
och lära sig kompositionsteknik,
hur man vrider och vänder på melodin,
tills det uppstår ljuv musik.
Man kan kreera med gitarr i hand,
improvisera fram nåt stort,
alternativet är ett källarband,
eller göra som undertecknad gjort.
Jag har stulit alla mina sånger,
jag har picklat från disco och från haus,
vart på tjuvarjakt,
i varje Mozart-takt,
liksom Beethoven, Schaikowski och Strauss.
Ja, jag har nallat varenda liten taktart,
och jag har lånat i både moll och dur,
jag har faktiskt stulit så pass mycket,
i varenda litet stycke,
att det blivit nåt utav min signatur.
Vill du skapa en sång med toner och rim,
hör här hur skickligt en lek man gör,
man spelar en cd och simsalabim,
har den bytt kompositör.
Tänk att inte någon annan törs
praktisera likadant,
inte konstigt att min stämma hörs,
man är ju rockens Svartenbrandt.
Jag har stulit alla mina sånger,
jag har samplat Bach och Mendelssohn,
vart på rövarstråt i varje ABBA låt,
liksom Beatles, Bruce och lilla Elton John.
Jag har snattat varenda liten visa,
ur denna digra musikaliska bank,
för om jag inte hade stulit,
hade jag nog haft det struligt,
och dessvärre hade jag då varit pank.
Lika bra att erkänna det på en gång,
utifall något annat ni trott,
att varenda rykande färsk liten sång,
som framförts här har jag snott.
Och trots att jag har detta ryktet på stan,
ett anseende som en sjuk kleptoman,
vars olagligheter rör varje sekvens,
har även en sådan som jag en gräns.
Fast jag stulit alla mina sånger,
både inhemsk och internationell,
gjort många stora lån,
hos Deutsche grammofon,
liksom Gessle, Sandelin och Lundell
Fast jag sjoksat alla madrigaler,
som blivit kvarglömda i operans garderob,
finns det en konstnär som är hundra,
som jag aldrig skulle plundra.
Det är min allra största nestor, Evert Taube!
